S v a c k a
Ska inte besvära er med mina mörkertankar, förhoppningsvis kommer jag över detta.
I dagarna vill jag inte ha med mig eller kroppen att göra.
Undrar varför jag låtit det bli såhär.
Men detta vill jag hålla för mig själv, och tar bloggledigt.
I dagarna vill jag inte ha med mig eller kroppen att göra.
Undrar varför jag låtit det bli såhär.
Men detta vill jag hålla för mig själv, och tar bloggledigt.
Progress
Yep. Att ha varit ledig har påverkat orken rent psykiskt, och mina mantran har gått från "kämpa på, jag är bäst LALALA rosafluff!" till "usch, jobbigt, jag dör, men jag ska klara detta, jag har klarat det förr ju..." It's all in the head, I think. Men rent fysiskt har det nog varit bra med lång vila. För det första har jag ökat i biceps rejält, med ytterligare 2,5 kg. Och axlar, bål och ben har blivit uthålligare. Tyvärr orkade jag inte 130kg i benpressen idag, men jag skyller det på att jag cyklade en timma innan samt hade lagt benpressen som näst sista övning.. Jag ursäktar mig själv med andra ord. Cykel hem också så total cykeltid var 1h och 50 minuter. På gymmet var jag väl ungefär en timma, inklusive stretch. Hann med rygg och ben! Det går framåt med chins, klarar allt fler på lägre assisted weight. Milen klarar jag numera på 40 min och 34 sek. Jäkla synd att jag inte kom under 40. Nu orkar jag inte förbättra min tid, jag tror detta är mitt vägskäl: Styrka eller uthållighet? STYRKA, YESSIR. Men funderar starkt på att satsa på athletic fitness istället för body fitness, då det är mer krävande av mig med athletic. Skulle vilja se hård och slank ut året om, och inte bulkig i perioder. Just nu känner jag mig inte fin nånstans, lite rund och formlös om magen och mitt ansikte ser ju ut som det alltid gör... Kanske mina tidigare hjärnspöken som mobbar mig, eller helt enkelt ett bittert faktum att svälja. Hursomhelst får man väl leva med det, och hoppas på att andra också kan det. Hehe...
En bild på mig av Becca
Shake the disease
Finns det en bättre rubrik? NEJ. Imorgon smäller det, guys, då är jag tillbaka på banan och snabbt kommer jag klättra tillbaka till toppen. Får vänja om mig vid hård intensiv träning. Men det är väl dipparna som krävs för att topparna ska vara värda. Så, mitt nya schema bli kort och gott:
Dag 1 - Armar, mage, HIIT/ej cykel
Dag 2 - Vila med lätt cardioträning
Dag 3 - Rygg, vader och bröst, HIIT
Dag 4 - Ben, mage, HIIT
Dag 5 - Vila Lätt Cardioträning (ej cykel!)
Dag 6 - Rygg och mage (Core) Lätt Cardio
Dag 7 - Ben och bröst Spinning/HIIT
Push/pull principen och större/mindre muskelgruppscombo. Lågrepetitioner med hög intensitet och mördartungt. Max 5 reps per set, ca 2-4 set. Basövningar kommer att vara det väsentliga. Kommer fortsätta med body combat, men då bara 2 gånger/vecka (tidigare var det 4). Möjligtvis spinningen på söndagar får vara kvar och jag kommer variera konditionsträningarna som inte är förutbestämda mellan löpning, gång, simning, spinning, basket eller kampsport (om jag börjar i detta). Men när skolan drar i gång kommer konditionsträningen komma in från och till skolan (cykeltid tot 1,5-2 timmar/dag). Får inte glömma att skolgymnastiken kommer vara igång också, samt vissa idrottsdagar får jag vara vaksam. Vill ju inte bli övertränad.
Nya schemat med kosten ser ut som alltid. Lite mindre strikt och lite rörligare. Kommer kanske äta lite mindre, känner mig som ett hus just nu. Men något säger mig att det bara blir pannkaka igen om jag försöker gå ner lite. Så jag får väl helt enkelt tugga och svälja, och vänta på att musklerna kompenserar för mitt utseende.
Dag 1 - Armar, mage, HIIT/ej cykel
Dag 2 - Vila med lätt cardioträning
Dag 3 - Rygg, vader och bröst, HIIT
Dag 4 - Ben, mage, HIIT
Dag 5 - Vila Lätt Cardioträning (ej cykel!)
Dag 6 - Rygg och mage (Core) Lätt Cardio
Dag 7 - Ben och bröst Spinning/HIIT
Push/pull principen och större/mindre muskelgruppscombo. Lågrepetitioner med hög intensitet och mördartungt. Max 5 reps per set, ca 2-4 set. Basövningar kommer att vara det väsentliga. Kommer fortsätta med body combat, men då bara 2 gånger/vecka (tidigare var det 4). Möjligtvis spinningen på söndagar får vara kvar och jag kommer variera konditionsträningarna som inte är förutbestämda mellan löpning, gång, simning, spinning, basket eller kampsport (om jag börjar i detta). Men när skolan drar i gång kommer konditionsträningen komma in från och till skolan (cykeltid tot 1,5-2 timmar/dag). Får inte glömma att skolgymnastiken kommer vara igång också, samt vissa idrottsdagar får jag vara vaksam. Vill ju inte bli övertränad.
Nya schemat med kosten ser ut som alltid. Lite mindre strikt och lite rörligare. Kommer kanske äta lite mindre, känner mig som ett hus just nu. Men något säger mig att det bara blir pannkaka igen om jag försöker gå ner lite. Så jag får väl helt enkelt tugga och svälja, och vänta på att musklerna kompenserar för mitt utseende.
Jag ångrar ingenting
Och jag ber inte om ursäkt för något.
Söker husrum under pride!
Söker nån stans att bo under pride, har lite snålt med pengarna tyvärr men tänker i alla fall gå. Senast jag sov utomhus på festival stal någon mina skor, så det låter jag helst bli. Kommer då behöva husrum 27:e-2:a Juli. Boendet måste vara nära festivalens mitt, eller åtminstonde lätt att ta sig dit.
Jag är 16 år och mycket ödmjuk. Kräver inte mer än typ 2-3 kvdm att sova på. Betalar såklart för all egen mat osv, och kommer inte störa eller vara i vägen. Om det nu skulle visa sig att Du och jag trivs ihop eller nåt får du såklart följa med mig som festivalpolare! PM:a för vidare bestämmelser. Vore enormt tacksam!
Jag är 16 år och mycket ödmjuk. Kräver inte mer än typ 2-3 kvdm att sova på. Betalar såklart för all egen mat osv, och kommer inte störa eller vara i vägen. Om det nu skulle visa sig att Du och jag trivs ihop eller nåt får du såklart följa med mig som festivalpolare! PM:a för vidare bestämmelser. Vore enormt tacksam!
Kick start my heart
Nu ska vi dra igång, I can´t wait any longer! På måndag går jag och gymmar ihjäl mig oavsett hur långt jag kommit i återhämtningen. Ska börja med ett nytt schema, stenhårt, intensivt, brutalt och nytt. Fler vilodagar, på grund av intensiteten. Det där med att cykla ett par timmar/dag kommer ingå, men med mer måtta. Och kosten får rearrangeras utefter det nya schemat. Time for action! Måste peppa mig själv så jag kan bli en stjärna på fitnesshimlen snart. Från och med måndag alltså, jungel-stilen. Hittade en uråldrig hemsida för forna krigare och läste om deras träning. Hittade en legend om nån gammal känd tränare som bodde uppe i bergen och tog till sig elever som alla blev stora kämpar senare i livet. Principen i hans schema passade mig och jag har adopterat det fullständigt. Grunden är att träna hårt när man tränar, och att göra något helt annat när man inte tränar, men som ändå gynnar resultaten. Metoden är nötning, dvs samma saker om och om och om igen tills det blir resultat. Tid, tålamod och upprepning. Och att köra så tungt att man varenda gång ökar sitt personbästa. Så detta är alltså vad jag håller på med nuförtiden. Att hitta det hårdaste och mest utmanande sättet att bli starkare på. Jag längtar hela jag, efter doften och smaken av svett, efter känslan att växa, efter självförtroendet av rekord. Saknar att vara grymmast på gympassen och dominera gruppträningssalen med mitt intensiva sätt att träna. Jag längtar efter att skaka av utmattning efter ett hårt konditionspass, och spilla halva proteindrinken över mig när händerna sviker och shakern börjar darra. De ska bli så förbannat bra. Och jag kommer bli bäst i universum.
Sjuk
Har handlat en vit skjorta och en svart väska. Igår blev jag överöst med bekräftelse. Däremot kom jag inte in på discot, det var fullt. Ett par killar drog med mig mot skumdiscot istället men jag sa blankt nej när jag kände en hand in under kjolen. Han fick en örfil och en ordningsvakt, innan jag gick mot bion för att se efter om det var slutsålt. Det var det. På vägen dit blev jag stött på x antal gånger. Någon frågade om mitt namn och blinkade sedan med ögat. Facebook är nya telefonnumret tydligen. Alla frågade om namn på facebook. Men jag satte mig på en trappa och suckade över mitt öde. Sjukt fin var jag också, egyptisk sminkning, nyvaxade ben och guldklänning. En kille häpmnade över mina armar och jag stirrade hotfullt in i ögonen på honom tills han kläckte ur sig: "what the fuck, girl" och pekade menande på armarna. Mitt svar? "shark attack"
Ikväll blir det harry potter för andra gången. Min feber är skyhög och hostan är värre än på länge. Långdragen sjukdomstid. DÖ
Ikväll blir det harry potter för andra gången. Min feber är skyhög och hostan är värre än på länge. Långdragen sjukdomstid. DÖ
2/3 av jobbveckorna
Helt slut efter ännu en seg, lång dag på ålderdomshemmet. Jag har numera lärt mig att le oavsett känslor inför uppgifterna och att jag inte bör samtala för länge med vårdtagare - om jag inte vill bli ledsen. Det finns en mycket gammal dam, 92-93 år, som är så väldigt sjuk. Hon är rullstolsbunden, morfinpåverkad, utmärglad, rörelsehindrad, reumatisk, infekterad av en mystisk bakterie och hon hör nästan ingenting. Denna människa var ibörjan en kvinna jag inte vågade assistera eller ens ha med och göra. Hon har konstant papper i handen att torka upp sitt eget dregel med och hon ser så sorgsen ut, som en sankt bernard som hänger läpp. Men med tiden kände jag mig personligt ansvarig för henne, eftersom den övriga personalen enligt mig är på tok för ointresserad eller oförmögen att ge henne tillräckligt med uppmärksamhet.
Från att endast ge henne papper vid befallning har jag idag suttit vid hennes sida tre timmar i sträck. Dessa tre timmar torkade jag hennes mun, hämtade jag vatten åt henne, tvingade i henne frukost, matade jag henne med yoghurt, bönföll jag henne att äta åtminstonde en tugga av mackan och lyssnade på hennes små uttalanden om livet, personalens ohyfs och sina smärtor. Hon är helt uttryckslös, om man inte räknar med den uppenbara misären, och svår att tolka. Om hon säger "ingen hjälper mig, ingen bryr sig om mig" kan hon inte höra att jag svarar "jag finns för dig" och det är frustrerande för mig att inte kunna lugna henne. Hon berör mig. Jag tycker inte ens att det är äckligt att hälften av yoghurten jag lassar in i hennes mun hamnar utanför - i knät på henne - tillsammans med en massa slem. Jag känner bara att jag inte vill att hon ska vara ensam. Att hon ska känna sig övergiven. Så fort jag går blir hon förtvivlad, men hon säger inte mycket.
En gång sa hon något jag kunde uppfatta, och det var nog något som fastnade på mig: "när jag var ung, förstår du, då var ensamhet inget bekymmer. Jag hade så mycket folk i mitt liv. Men här sitter man ensam och övergiven, och alla bara väntar på att man dör". Hon måste vara bitter över att inte ha någon. När jag insåg att denna kvinna varken har föräldrar (de är ju döda) vänner som hälsar på eller syskon så blev jag alldeles illamående. Täk att vara ensam kvar. Hon är ju precis som en liten tvååring, och behöver mycket mer omsorg och framförallt kärlek - än vad hon får. Och ändå är hon bara en av alla tusentals likadana män och kvinnor som sitter ensamma på ålderdomshem.
På min rast gick jag ut och satte mig med en 1,5 L pepsimax och min ipod. Jag tänkte på absolut ingenting för att bygga upp mig själv och reparera det som gått sönder under dagen. Det stärker nog mig, att jobba lite med sånt här, men det gör väldigt ont. Helgerna är så efterlängtade, likaså eftermiddagarnadå jag slutar. Ikväll ska jag på discot i stan och tänker inte ägna en till tanke åt ålder och ensamheten.
Från att endast ge henne papper vid befallning har jag idag suttit vid hennes sida tre timmar i sträck. Dessa tre timmar torkade jag hennes mun, hämtade jag vatten åt henne, tvingade i henne frukost, matade jag henne med yoghurt, bönföll jag henne att äta åtminstonde en tugga av mackan och lyssnade på hennes små uttalanden om livet, personalens ohyfs och sina smärtor. Hon är helt uttryckslös, om man inte räknar med den uppenbara misären, och svår att tolka. Om hon säger "ingen hjälper mig, ingen bryr sig om mig" kan hon inte höra att jag svarar "jag finns för dig" och det är frustrerande för mig att inte kunna lugna henne. Hon berör mig. Jag tycker inte ens att det är äckligt att hälften av yoghurten jag lassar in i hennes mun hamnar utanför - i knät på henne - tillsammans med en massa slem. Jag känner bara att jag inte vill att hon ska vara ensam. Att hon ska känna sig övergiven. Så fort jag går blir hon förtvivlad, men hon säger inte mycket.
En gång sa hon något jag kunde uppfatta, och det var nog något som fastnade på mig: "när jag var ung, förstår du, då var ensamhet inget bekymmer. Jag hade så mycket folk i mitt liv. Men här sitter man ensam och övergiven, och alla bara väntar på att man dör". Hon måste vara bitter över att inte ha någon. När jag insåg att denna kvinna varken har föräldrar (de är ju döda) vänner som hälsar på eller syskon så blev jag alldeles illamående. Täk att vara ensam kvar. Hon är ju precis som en liten tvååring, och behöver mycket mer omsorg och framförallt kärlek - än vad hon får. Och ändå är hon bara en av alla tusentals likadana män och kvinnor som sitter ensamma på ålderdomshem.
På min rast gick jag ut och satte mig med en 1,5 L pepsimax och min ipod. Jag tänkte på absolut ingenting för att bygga upp mig själv och reparera det som gått sönder under dagen. Det stärker nog mig, att jobba lite med sånt här, men det gör väldigt ont. Helgerna är så efterlängtade, likaså eftermiddagarnadå jag slutar. Ikväll ska jag på discot i stan och tänker inte ägna en till tanke åt ålder och ensamheten.
Harry Potter 6
Vad jag tyckte?
Medan alla satt och storbölade på slutet efter det olyckliga dödsfallet satt jag med ett brett leende och en lyckokänsla i hela kroppen. Istället för att tårarna rann över den fina scenen så var jag så glad över att Bellatrix varit med i såpass många scener. Och hon var grymt duktig, även om Helena redan är min favoskådis så överraskade hon positivt. Jag tycker att hon var klart bäst av alla som var med i filmen. Varje gång hennes väsen syntes på duken blev jag alldeles till mig, totalt fängslad av det skickliga skådespelet och den vackra donnan som spelade det. Allt annat med filmen tyckte jag var helt underbart. Med mina låga förväntningar kan man inte annat än chockas av den faktiskt riktigt välgjorda sjätte filmen. När jag väl satt därinne kunde jag inte komma på något viktigt de hade missat att ta med. Och långsamma, mysiga stunder ur boken fick sin plats även på film, oavsett de förde handlingen framåt eller ej. Det tycker jag var bra, eftersom de som gör filmerna tidigare verkat tro att allting handlar om fartfylld action. Actionscenerna är visserligen riktigt bra, men boken är så mycket annat. Den är intriger, kärleksförhållanden, korridorhäng, komedi och humor, identitetskriser och mindre fajter. Och en massa vardagsmagi, såklart.
Medan alla satt och storbölade på slutet efter det olyckliga dödsfallet satt jag med ett brett leende och en lyckokänsla i hela kroppen. Istället för att tårarna rann över den fina scenen så var jag så glad över att Bellatrix varit med i såpass många scener. Och hon var grymt duktig, även om Helena redan är min favoskådis så överraskade hon positivt. Jag tycker att hon var klart bäst av alla som var med i filmen. Varje gång hennes väsen syntes på duken blev jag alldeles till mig, totalt fängslad av det skickliga skådespelet och den vackra donnan som spelade det. Allt annat med filmen tyckte jag var helt underbart. Med mina låga förväntningar kan man inte annat än chockas av den faktiskt riktigt välgjorda sjätte filmen. När jag väl satt därinne kunde jag inte komma på något viktigt de hade missat att ta med. Och långsamma, mysiga stunder ur boken fick sin plats även på film, oavsett de förde handlingen framåt eller ej. Det tycker jag var bra, eftersom de som gör filmerna tidigare verkat tro att allting handlar om fartfylld action. Actionscenerna är visserligen riktigt bra, men boken är så mycket annat. Den är intriger, kärleksförhållanden, korridorhäng, komedi och humor, identitetskriser och mindre fajter. Och en massa vardagsmagi, såklart.
Nån dag när solen var framme
Lady Stardust
Jag blir galen av att inte träna. Jag känner mig ful, onyttig, rastlös, ledsnare, trött, grinig, PMS-ig och tjock. Klarar snart inte av att hålla mig borta, funderar nästan på att åka in till gymmet och träna trots att jag vet att det inte vore smart. Har levt på morötter, torsk och puffat ris med sojamjölk. Inte allt i samma skål såklart, usch. Är så täppt i näsan att maten inte smakar eller luktar ett skit och jag tappar aptiten - men äter ändå. Fast inte så mycket som jag brukar, uppenbarligen. Och jag har sån hosta att jag får andnöd om jag försöker cykla till jobbet. Som i förrgår, då cyklade jag iväg genom skogen uppför den långa backen med hostan i halsen och regnet i kläderna. Inte att rekommendera. När jag var framme vid jobbet fick jag gömma mig bakom byggnaden och hosta järnet innan jag började mitt pass. Tror inte det är tillåtet att hosta på mitt jobb, då vi jobbar med gamla människor. Men jag tvättar mig konstant med både sprit och tvål och ser till att hålla mig på avstånd från de andra så jag inte smittar. Tror ändå inte att det smittar längre, känner trots allt att det börjar leda mot ett slut. Om en vecka kanske jag är helt frisk. Ber om ursäkt för att jag blivit en urusel bloggare. Ska bättra mig när sommarjobbet inte längre upptar alll min kraft och tid. 7 dagar kvar (helg borträknad), alltså halva tiden kvar.
Ikväll är det Harry Potter. Ni skulle bara veta vilka underbara känslor hela harry potter-världen ger mig. Och vad den har gett mig förut. Det har alltid varit en viktig del i mitt liv. Åh äntligen kommer filmen som de skjöt upp! Jag struntar i om jag är sjuk idag, när jag har nåt så historiskt (det är ju det!) att se fram emot! Och jag tänker trotsa min täppta näsa och njuta av en lightcola jag inte känner smaken av när jag sitter där i biomörkret klockan nio ikväll.
Förresten, det regnar som om någon HÄLLER vatten över vårt hus. Det smattrar så underbart. Lady stardust spelas dovt i mitt rum och det mullrar bortåt bergen av åska och regn. Så mysigt.
Ikväll är det Harry Potter. Ni skulle bara veta vilka underbara känslor hela harry potter-världen ger mig. Och vad den har gett mig förut. Det har alltid varit en viktig del i mitt liv. Åh äntligen kommer filmen som de skjöt upp! Jag struntar i om jag är sjuk idag, när jag har nåt så historiskt (det är ju det!) att se fram emot! Och jag tänker trotsa min täppta näsa och njuta av en lightcola jag inte känner smaken av när jag sitter där i biomörkret klockan nio ikväll.
Förresten, det regnar som om någon HÄLLER vatten över vårt hus. Det smattrar så underbart. Lady stardust spelas dovt i mitt rum och det mullrar bortåt bergen av åska och regn. Så mysigt.
22:30
Jag orkar inte mer. Jag vill bara att det ska försvinna, men det kommer inte hända. Hur länge ska jag känna såhär?
Say that to him and you're golden
Är faktiskt sjuk. Har inte gått till gymmet idag och är en kombination av att vara sjukligt rastlös och oförskämt orkeslös. Att flytta sig från soffan till sängen är jobbigt nog. Hela jag bara längtar efter att komma tillbaka med en explosiv kraft, men orken finns inte där. Halsen har krånglat och febern har varit och lurat runt hörnet. Fast idag har jag varit snuvig, och det är ju tecken på tillfriskning. Jag önskar jag kunde säga att jag orkar med allt jag gjorde när jag inte sommarjobbade, men jag ser framför mig ytterligare två veckors utmattning. Jag har fortfarande inte sovit ut sen arvika. Vaknat av väckarklockan varje dag, cyklat 40 min till jobbet, passat upp, diskat, dukat, serverat och promenerat med leverenser på jobbet, cyklat 15 min hem. Varit hemma och vänt innan jag cyklat 50 min till gymmet, gymmat i totalt 2 timmar och sen cyklar hem 50 minuter. Sen har det varit bums i säng efter dusch och mat och ingen egen tid. Så har det börjat om dagen efter. Om och om igen. Nu har arvikafestivalens påfrestningar visat sig. Dålig sömn, kallt väder (emellanåt), halvdan hygien och enformig kost har väl bidragit till denna sjukdomveckan. Jag fattar inte att jag valde att jobba dessa tre veckor av sommarens alla dagar. Borde ha tänkt på att arvika skulle tära lite på kroppen efteråt. Det var inte jobbigt då, men man känner av det nu. Efter en vecka tungt arbete har jag sovit en hel natt för första gången. Men vaknade av hunger och kunde inte sova vidare sen, klockan var strax efter åtta bara. Så jag gick upp och åt en frukost, sen blev jag pigg. Idag har jag läst om favoritböcker, handlat en del, pantat flaskor, hyrt tre filmer (madagascar 2, damernas detektivbyrå och nån tarantinorulle) varav jag sett en. Nu ska jag precis förflytta mig till sängen och läsa ännu mer i min spännande bok. Imorgon vill jag ge mig på gymmet igen, hoppas jag blir bättre efter sömnen idag! KRAMAR till alla som troget tittar in i min blogg.
Namnbyte
Har äntligen bestämt mig för ett nytt namn! Kommer dessvärre inte tala om för någon vad det är. Själva vitsen är ju trots allt att kapa banden så att säga. Kan ju avslöja att det börjar på A, för jag tror ändå inte ni kan gissa. Om ni vill får ni försöka :) Idag har jag för övrigt jobbat veckans sista gång. Det första jag ser på morgonen är digitalsiffrorna på väckarklockan som står på 06:33. Alarmet tjuter i mitt rum och jag skyndar mig att klä på mig, äta och bege mig. Sen skulle jag vilja påstå att jobbet är tungt, sorgligt och gör ont att utföra. Det är så sorgligt, jag går sönder lite grann varje gång jag är där. Men man får stänga av och inte bli för känslosam. Det är ett väntrum till döden, där vårdtagarna varken kan höra, tala eller röra sig ordentligt. Varje dag samma rutiner. Om och om igen. Tills döden knackar på..
Nej usch vad hemskt. Jag sa just till min mamma att jag aldrig vill att hon hamnar där. Hon skrattade åt att jag redan tänkte på såna saker om henne, men sen löd samtalet såhär.
Jag: Jag vill inte att du ska bo på ålderdomshem!
Mamma: Nej det vill verkligen inte jag heller *skratt* det känns lite tidigt.
Jag: För de bara sitter där, ensamma, och får sällan besök. Jag menar, jag vill att jag ska vilja hälsa på dig varje dag när du hamnar där. Men det trodde säkert deras barn också, en gång, men så glömmer man allt det där och sviker tillslut vad man lovade en gång.
Mamma: Ja... ja jag förstår hur du menar
Jag: Men när jag blir vuxen och flyttar hemifrån ska jag skaffa två gästrum; ett till dig och ett till pappa. Så kan jag ta hand om er när ni blir gamla. Och så slipper jag oroa mig för att inte hälsa på ofta nog. Jag lovar att ni inte kommer bråka eftersom pappa förmodligen kommer bli lite luddig i minnet så han kommer inte kunna placera dig i varje fall.
Mamma och jag: *gapskrattar i flera minuter*
Nej usch vad hemskt. Jag sa just till min mamma att jag aldrig vill att hon hamnar där. Hon skrattade åt att jag redan tänkte på såna saker om henne, men sen löd samtalet såhär.
Jag: Jag vill inte att du ska bo på ålderdomshem!
Mamma: Nej det vill verkligen inte jag heller *skratt* det känns lite tidigt.
Jag: För de bara sitter där, ensamma, och får sällan besök. Jag menar, jag vill att jag ska vilja hälsa på dig varje dag när du hamnar där. Men det trodde säkert deras barn också, en gång, men så glömmer man allt det där och sviker tillslut vad man lovade en gång.
Mamma: Ja... ja jag förstår hur du menar
Jag: Men när jag blir vuxen och flyttar hemifrån ska jag skaffa två gästrum; ett till dig och ett till pappa. Så kan jag ta hand om er när ni blir gamla. Och så slipper jag oroa mig för att inte hälsa på ofta nog. Jag lovar att ni inte kommer bråka eftersom pappa förmodligen kommer bli lite luddig i minnet så han kommer inte kunna placera dig i varje fall.
Mamma och jag: *gapskrattar i flera minuter*
Träning och sommarjobb
Går numera upp 06:30, äter frukost, cyklar 40 minuter till jobbet och tillbringar 6 timmar där. Slutar klockan 15:00 och cyklar 30 minuter hem igen. Kommer vara så i tre veckor, kommer tjäna 5000kr. Jag jobbar på äldreboende och det är kolossalt tråkigt och sorgligt. Jag tänker dö innan jag hamnar där, som ett annat paket. Mina arbetsuppgifter är i stort sett bara att servera mat, duka fram, duka bort och sköta disken. Däremellan vandrar jag omkring och tycker synd ommig själv och vårdtagarna som måste spendera tid på ett sånt monotont och tråkigt ställe. Jag lider med dem. Jag tänker aldrig nånsin jobba med äldre människor, det är tråkigt, de säger inte ett skvatt och är bittra mot mig för att jag är ung och ny. Man försöker vara social och ler konstant alldeles för brett och spär på optimisten i mig, men icke. Ingen respons. Jag förstår dem dock, som måste bo sådär...
Tränade igår efter en 6dagars-vila. Vilodag idag (om man inte räknar med 70 min cykel. Träning imorgon!
Tränade igår efter en 6dagars-vila. Vilodag idag (om man inte räknar med 70 min cykel. Träning imorgon!
